Till dig utan namn
Min passion
Tomback
Kanske ska börja skriva igen...
Vafan!
En del verkar tro att jämställdhet (lite krasst) går ut på att tjejer ska leka med bilar, gå i blåställ och göra värnplikten, att killar ska leka med dockor och jobba på dagis. Och så försöker man kvotera in folk så att det ska blir mer utjämnad könsfördelning. Tänk på att vi har haft våra könsroller i hundratals år. Inte helt lätt, varken för tjejer eller killar, att bara vända på klacken. En kvinna vill väl känna sig som en kvinna eller? Det tar nog ett tag innan hon känner sig kvinnlig i ett blåställ. Är det inte det viktiga att man till att börja med ger alla samma förutsättningar, lika lön för lika arbete och behandlar alla med respekt oavsett kön, etnicitet eller annat. Trodde det var det det gick ut på. Men en del verkar vilja förenkla det hela genom att helt enkelt göra könen likadana. Skumt...
...tycker Ollonet
Min borsa och jag brukar ha djupa diskussioner
Aegzor säger:
Jag har en korv i kalsongen
Aegzor säger:
Minst em
Aegzor säger:
en
Alejandro Fuentes Bergström säger:
Hur känns det?
Aegzor säger:
Som att sitta på två 5-tumsdankar ungefär
Alejandro Fuentes Bergström säger:
Hmm, okej... Så du har en korv i kallingarna som känns som två kulor?
Aegzor säger:
Jag är lite hård i kistan
Aegzor säger:
Så att säga
Alejandro Fuentes Bergström säger:
Aha. Du bar bajsat på dig?
Alejandro Fuentes Bergström säger:
*har
Aegzor säger:
Du får det att låta som att det var en olycka
Alejandro Fuentes Bergström säger:
Åhå, nej, det var naturligtvis inte meningen. Ursäkta mig.
Aegzor säger:
Jag är väl medveten om mina handlingar
Alejandro Fuentes Bergström säger:
Låg mycket arbete bakom din skapelse?
Aegzor säger:
Iom att jag var hård så var själva framställningen lite energikrävande. Produktionen dessförinnan gick mer eller mindre automatiskt
Alejandro Fuentes Bergström säger:
Ja, det är ju skönt att något kan gå automatiskt här i världen iaf. En börda för ringmuskeln?
Aegzor säger:
Ja, det får nog bli lite hemläxa där. Ringmuskeln var en smula feldimensionerad. Den klarar bara 3-tumskorvar enligt spec
Alejandro Fuentes Bergström säger:
Hmm, går inte att klaga nånstans?
Aegzor säger:
Vet inte om man kan få pengarna tillbaka nu. Köpte ingen drulleförsäkring som täcker totalhaveri till följd av felaktigt handhavande
Alejandro Fuentes Bergström säger:
Nej... ringmuskelmarknaden är ju lite snårig... Ett litet felsteg så ser det plötsligt brunt ut.
Aegzor säger:
Amen
Hmm
Bajsunge
Igår blev jag irriterad när jag satt på tåget. En mamma satt med sin ettåring (eller knappt fyllda) i samma vagn, snett mitt emot mig. Så börjar hon ta av ungen byxorna och blöjan och jag tänkte "nej...". Och mycket riktigt börjar det lukta bajs i hela vagnen. Jag hade god lust att säga till henne "Vet du att det finns toaletter på tåget? Med skötbord!" En del mammor (särskilt sjuttiotalister har jag en känsla av) tror att de får göra som de vill bara för att de har barn. Fyfan. Annars var det en jättesöt bäbis :)
Alla är miljömedvetna
Och det är väl bra! För om man inte är medveten om ett problem så kan man ju heller inte göra något åt det.
Det tas hela tiden fram nya "energisnåla" lösningar (jag sätter energisnåla inom citationstecken av en anledning). Mijöbilar, ekologiska livsmedel, grön elektricitet, energisnåla lampor osv. Men jag tycker alltid jag hör att det finns en hake med vad det nu är för genialisk idé. Exempelvis så kräver bilar som går på bränslet E85 att ganska stora ytor odlas upp för produktion av detta. Alla kan inte ha en såda bil för då skulle vi inte ha annat än majsfält i världen. Alla kan inte ha vindkraft för då skulle det stå vindkraftverk varannan kvadrater bland majssjälkarna. Om om alla kor och höns fick gå fria skulle vi nog vara tvungen att ha dem bland oss i stan.
Själva problemet tycker jag är att det behövs så mycket av allting. Och väldigt få politiker (särskilt vår sittande regering) verkar ha åsikten att man borde minska sin energiförbrukning genom att helt enkelt konsumera mindre. Här är det känsligt - för hela det marknadsekonomiska systemet går ut på att konsumtionen hela tiden ökar. Vad är det för ett jävla system egentligen?? Som systemtekniker har jag fått lära mig att ett system inte bör ha några instabiliteter inbyggt, d.v.s värden som ökar obegränsat. Men det gäller då sannerligen inte i affärsvärlden! Det blir en paradox här som inte verkar vilja lösa sig.
Jag förstår själv inte hur man ska kunna uppnå långsiktiga miljökrav om man inte begränsar konsumtionen. Det räcker ta mig tusan inte med energisnål teknik. Vissa har verkar ha en grav övertro på teknologin. Men det säger ju sig självt att om konsumtionen ökar (och det kommer den i alla fall att göra eftersom vi blir fler människor varje dag) till oändligheten så kommer ju inte energin att räcka till oavsett hur bra tekniken är.
Det bästa skulle vara om alla bara slutade jobba, ställde av bilen och bara bodde i stora kollektiv, spelade tärning och åt baljväxter. Några år i alla fall så att jorden hann återhämta sig. Här är jag ju själv i ett dilemma eftersom jag arbetar i en stor industri som tar fram maskiner för mineralutvinning, vilket nästan kan sägas är själva grunden till allt kapital (som man kan räkna i guld).
Nej, sänk arbetstiderna och producera mindre så spar vi på både folks hälsa och på jordens resurser. Amen.
Om matematik
För det första var det dumt att gå på henne på det sättet. Det vill jag be om ursäkt för. Det är inte konstigt att man glömmer när man är vuxen och har gått ut skolan och inte arbetar med det. Det är nog på samma sätt med geografi och historia. En annan sak med språk eftersom det är något alla använder dagligen även utanför yrket.
Det är så fall värre att så många har svårt för matematik under skolgången. En del av dem bara för det inte är deras grej så att säga. Men jag vill inte tro att det gäller alla. Jag tycker det verkar som att matematik anses som något som är, ska och bör vara svårt, kryptiskt, bara för de intelligenta. Och det verkar inte bara vara elever som tycker så. Många mattelärare verkar tycka samma sak - att det ska vara svårt. Vill man verka förmer för att man kan matematik eller vad är det frågan om? Jag har själv inte haft någon så'n lärare i grundskolan och gymnasiet (dock på universitetet) och det är jag tacksam för. Man kan snarare säga att mina mattelärare inspirerat mig och fått mig dit jag är nu.
Dessutom, för många lärare på låg- och mellanstadiet och kanske till viss del högstadiet, är matematiken ett nödvändigt ont som ska läras ut. Man är oengagerad och ointresserad. Jag tror att det kan vara en del i problemet. Alla behöver inte tycka att matematik är roligt, men jag tycker alla borde få en chans att bli intresserade, för det behövs!
Om man inte arbetar med något som involverar beräkningar så är det inte så noga...då. Det värsta är att de elever som gått ut naturlinjen på gymnasiet och söker sig vidare till ingenjörslinjer på universitet och högskolor inte är särskilt duktiga på matematik, vad betygen än visar. Kraven sänks hela tiden, både på gymnasie och högre upp. Till exempel tittade jag igenom en gammal tenta från mitten av 80-talet när jag gick på universitetet (2001-2006). Jag kan lugnt säga att det var en annan nivå då.
Nu kan jag säkert upplevas som elitistisk här. Att jag precis som en del mattelärare anser att ingenjörslinjen endast är till för de exeptionellt skarpa hjärnorna. Men om man nu är intresserad och tycker matematik är roligt så ser man det inte på det sättet. Det är ett intresse, något man är duktig på, precis som med allt annat. Musik, litteratur, konst, teater, hemslöjd, journalistik...
Varför är det då så viktigt att kunna sin matematik (förutsatt att man jobbar med det)? Jo, för det man inte har i huvudet får man ha i benen kan man säga. Om man inom industrin utför noggranna beräkningar innan man sätter igång tillverkningen, spar man väldigt mycket arbete, energi och resurser. Kan ta det företag jag är konsult på som exempel. Här ska det gå snabbt att fixa till saker och ting. Om det har kommit fram att bom (en arm som håller en borr) lätt viker sig och går sönder så löser man det med att göra bomen tjockare. Man orkar (eller kan) inte räkna på det. De få som kan protesterar lite lätt. Effektiv teknik är väl otroligt viktig om man vill nå alla miljökrav man satt upp. För konsumtionen kommer sannolikt inte minska (se nästa inlägg).
Som sagt kan inte alla tycka att matematik är roligt, men intresset föds ofta i relativt tidig ålder och jag tycker då att alla ska få chans upptäcka det och att matematiken inte bör anses som något de flesta inte klarar av.
/ Olle
Min första uppladdning på youtube!
Jag jag jag...
...och så vidare. Nu börjar det bli mörkt ute på kvällarna och återigen ska man in i höstdunklet som lägger sig som en slöja över tillvaron. Till en början är det stillsamt, vackert och fridfullt, går över i mysigt men lite vemodigt, fortsätter till grått, kyligt, instängt, trött, suger den sista energin man normalt har på eftermiddagen ur en. Det är också nu i-landsproblemen börjar tillta - tankar, depressioner. På andra platser och tider har man fullt upp med att klara vardagen. Här i väster, i modern tid, där vår livsstil i många fall innebär att man bor ensam och med alla behov tillgodosedda, är risken överhängande att man börjar fundera på djupare saker. Vissa sysselsätter sig med att försöka "finna sig själv", vilket anses vara positivt. Andra kanske finner tillvaron meningslös och hamnar i psykisk ohälsa. Tankar, tankar, tankar som mal och de flesta handlar om en sak - sig själv. Är det verkligen nyttigt att ha så mycket tid att fundera kring en och samma person? Kan det vara så att när vardagens problem inte längre är av praktisk karaktär så blir också sjukdomar av den mentala typen mer vanliga? Det är naturligtvis pyskiskt knäckande att känna att man inte klarar av att tillfredsställa sina basala behov, men givet att hårt arbete ger det man behöver för att överleva - vore det kanske ett bättre sätt att leva?
Nu vet jag inte om det var det här jag hade tänkt skriva om från början. Jag tyckte jag hade en bra slutpäng men den tycks ha försvunnit. Något med indivudualism på gott och ont. Nåja.
/ Olle
Två arbetsveckor avverkade
Nå i alla fall, ska sammanfatta de här två veckorna...eller de dagar jag kommer ihåg i alla fall.
Söndag 10/8 : Fika med Kajsa och Sussie som jag inte träffat på länge. Kändes lite stelt, inte bara mot mig utan mellan dem också. Undrar om det var mitt fel eller om de alltid umgås så? I alla fall blev jag bjuden på kräftfest som äger rum nästa lördag ute på en ö vid Hargebaden, vilket ska bli väldigt spännande! För att råda bot på den stelhet jag upplevde under fikat tänkte jag medtaga rikliga mängder pilsner. Då kan det inte bli annat än bra!
Måndag - fredag bestod som sagt av hårt arbete och förvirring. På torsdagen bjöd jag in mig själv till Mana. Rebecca hade nämligen bakat kladdkaka som jag kände att jag var tvungen att undfägnas. Efter denna angenäma anrättning, med kaffe som tillbehör, började Mana, hennes mamma och jag med att hänga upp tvätt på provisoriska tvättlinor, monterade i bokhyllor och dörrkarmar. Detta på grund av att både torkskåp och tumlare var ur bruk.
På fredagen blev jag bjuden till Henriks 27-årsfest som ägde rum hemma hos hans bror. Det var väldigt trevligt, även om vi inte var så många. En rolig grej var att Henrik tydligen var kompis med en kollega till mig på Sogeti (Det är nu jag ska slänga ur mig klichéer som "världen är liten"). Vi gick ut ett tag på O'Leary's och när vi kom tillbaka upptäckte jag att min cykel blivit stulen igen! Även fast jag låst fast fanskapet i cykelstället. Humöret sjönk som en sten, vilket också ledde till att min flört blev ointresserad. Det blev hemgång i berusat tillstånd och vred sinnesstämning, med trasiga objekt längs vägen som följd.
På lördagen bar det följdaktligen av till stan för att införskaffa cykeldetaljer att reparera morfars gamla cykel med. Allt fanns givetvis inte och upprustningen fick skjutas upp till nästa dag. På kvällen var det shotbowling (Wii) hemma hos Gustav Älgå. Var halft delaktig, men tog det lugnt med de våta dryckerna. Jättemycket folk på Frimis - ÖSK hade haft en lyckad match mot IFK Göteborg och stället var fullt av folk som ville ha autografer och kanske annat också. Fruntimmer dominerade i alla fall stället, men jag kände mig tyvärr inte på humör. Skjuts hem av en nykter Aizezi.
Söndagen gick åt till att reparera cykel hemma hos föräldrarna och ta en lunch med Alexander på Guldfynd, Marieberg.
Måndagen blev en lång arbetsdag som avslutades med ett möte med reglerdoktorn Pontus. Saker och ting klarnade lite och veckans fortsatta arbete underlättades. Resten av veckan har inte bestått av så mycket mer än arbete. En liten provträning på Friskis och Svettis också. Tjusigt, men lite gay - bänkpresställningen pallade inte mer än 90 kg. Vad gör man då?
Nu är det fredag kväll och jag har inte gjort mycket annat än att ta en cykeltur efter jobbet. Tänkte att man skulle passa på, för jag har förstått att detta är den sista somriga dagen för i år. Snyft, typ. Imorgon är det födelsedagsfest hemma hos Mana och jag måste fixa lite saker på dagen. Kul ska det bli!
/ Tråkollon
Sol och bad avslutar semestern!
I måndags hängde jag på Henrik och hans bror med flickvän ut till Leken framåt kvällen. Det var kolsvart vid horisonten och när vi började närma oss möttes vi av en karavan av bilar som var på väg från badplatsen. Det hällregnade och blixtar slog ner till höger och vänster. Vi beslutade oss för att lugna oss en smula innan vi hoppade i plurret. Av säkerhetsskäl så att säga. Rätt najs att vara ensamma på badstranden annars! Lite öl hade vi köpt också. Folköl trodde jag, liksom kassörskan som leggade mig på ICA. Lättöl visade det sig sedan till min stora besvikelse. Lite irriterande att man nästan blivit nekad att köpa den dessutom. Kvällen avslutades med middag på Wobbler. Fint!
På tisdageftermiddagen/kvällen tog jag min cykel och körde upp till Ånnaboda. Ruggigt jobbiga backar på slutet, men jag klarade dem och fick bada i Ånnabodasjön till slut. Kom upp i nära 60 km/h på vägen hem sedan!
I onsdags for jag upp till Magnus sommarstuga i Hälsingland vid Dellensjön. Blev några dagar av badande, vedproducering av gammal midsommarstång, renovering av cykel, byggande av bänk, massa läsande av bok, mundiarré och drickande av kaffe. Lite utgång i Hudiksvall hann vi med på fredagen också. Min fru var där, men vi fick aldrig kontakt. Synd.
Så igårkväll kom vi hem till Örebro igen och gav oss direkt av till en fest. Det bjöds på bål och jag är inte säker på vad det var i den bålen. Det jag är säker på är att jag drack väldigt lite och att jag blev väldigt full.
Imorgon börjar jag jobba igen och det känns minst sagt lite motigt. Nu är den en lång höst, en trälig grå vinter och en kall vår kvar innan nästa semestertid. Men det är tydligen såhär man ska leva idag - slit och släp.
/ Olle
Oj!
Just nu sitter jag och lyssnar på en skiva - David Roberts - "Dressed up" från 1982. Det har jag gjort kontinuerligt under ett år nu och vägrar ta bort den från min mobiltelefon. Varför? Jag vet inte riktigt; den är smörig, texterna är ytliga (olycklig kärlek beskriven väldigt fåordigt och i små fragment som alltid när det gäller västkustpop) och dessutom sjunger han inte pissbra jämt måste jag erkänna...men den får mig att känna. Det är ganska viktigt. I och för sig borde den påminna om ett ledset, lämnat hjärta och det gör den kanske, men bättre att känna något än inget alls tycker i alla fall jag. Just mig påminner den om att nyss ha blivit lämnad och att vara på väg bort i en buss mot nya äventyr...ungefär.
Men det är nog inte bara minnen som gör att jag gillar skivan. Jag tycker ändå om hans lite klagande, gälla röst. Den känns äkta. Dessutom består ju bandet av halva Toto + Jay Graydon och då kan det väl inte bli dåligt eller? ;)
/ Olle
