orpon

Men vad som bränner är svårt att förstå för allt jag känner bär hennes ansikte

Sanningen inombords vill ej bli tydlig på näthinnan

Men jag känner kanske igen dig, jag har upplevt dig förut

Du bär bara olika masker, är belyst på olika sätt

Du kan vara en solnedgång över klippor och skär eller en mörk gränd i höstregnet

Är det du återigen som hånler mot mig bakom dina vackra fasader?

Jag är glad att du gömmer dig för jag vill inte se ditt fula anlete

Ändå är du min vän för du är den enda som finns kvar när alla andra gått

Jag blir aldrig kvitt dig jag vet

För innanför skalet är det bara du och jag