Oj!

Kolla, redan tillbaka! Nej jag kommer inte börja blogga om dagens outfit, det är korrekt Linda!

Just nu sitter jag och lyssnar på en skiva - David Roberts - "Dressed up" från 1982. Det har jag gjort kontinuerligt under ett år nu och vägrar ta bort den från min mobiltelefon. Varför? Jag vet inte riktigt; den är smörig, texterna är ytliga (olycklig kärlek beskriven väldigt fåordigt och i små fragment som alltid när det gäller västkustpop) och dessutom sjunger han inte pissbra jämt måste jag erkänna...men den får mig att känna. Det är ganska viktigt. I och för sig borde den påminna om ett ledset, lämnat hjärta och det gör den kanske, men bättre att känna något än inget alls tycker i alla fall jag. Just mig påminner den om att nyss ha blivit lämnad och att vara på väg bort i en buss mot nya äventyr...ungefär.

Men det är nog inte bara minnen som gör att jag gillar skivan. Jag tycker ändå om hans lite klagande, gälla röst. Den känns äkta. Dessutom består ju bandet av halva Toto + Jay Graydon och då kan det väl inte bli dåligt eller? ;)

/ Olle

Mitt allra första inlägg!

Okej, nu är jag också här...fyfan. Men man ska väl vara "online" och modern som alla andra. Jag kommer inte att uppdatera bloggen varje dag så ni kommer slippa läsa om hur jobbigt jag tyckte det var att gå upp i morse, vad jag åt till frukost, vilken konsistens morgonkorven hade och hur jobbig arbetsdagen blev. När jag kommer på nå't tänkvärt jag vill dela med mig av kanske jag skriver ner det här. Linda tyckte jag skulle ta bort sista meningen.

Ha ett bra liv! / Olle

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0