orpon

Jag hade tre drömmar i natt, de få timmar jag sov.

I den första drömmen var det några vänner som planerade att förinta stora delar av jorden med kärnvapen. Mina ögon var med när vi färdades över oceanen till det första tilltänkta målet. Hjälplöshet. Jag försökte informera de jag kände om vad som höll på att hända. De trodde mig inte riktigt. Jag angav en vän för knarkinnehav. Han tyckte naturligtvis att jag svek honom. Jag försökte förklara att han var mer skyddat i fängelset med tanke på framtiden. Det gick nog inte så bra.

I den andra drömmen åkte jag och två vänner en slags helikopter. Även denna gång över hav, men det låg stora block av is på ytan och isbjörnar lunkade runt därnere. Han som körde sa att om man stänger av rotorn så seglar man försiktigt ner. Han stängde av och vi seglade försiktigt ner. Jag hängde som lite under helikoptern och kände snart vatten mot mina fötter medan jag försökte springa på ytan. Skorna blev blöta. Men vattnet var inte kallt utan ljummet. Isbjörnarna sträckte sig efter mig. Till slut var den ingen annan råd än att hoppa i vattnet och krypa upp på ett isflak. En av isbjörnarna började jaga mig. Han började prata efter ett tag och gjorde klart att han ville ha hjälp med någonting som jag inte kunde hjälpa till med. Då slog han till med labben och rev av mitt lillfinger.

I den tredje drömmen befann vi oss några stycken på en loppmarknad i Stockholms tunnelbanor. En kvinna jag träffat ett tag tidigare i mitt liv var där. Hon grät och det var mitt fel.

Det enda som återstår är nog att gå vidare. Vill så gärna gottgöra de skador jag orsakat henne men det går nog inte. Inte så länge jag inte förstår.

Men om det ska gå bra framöver och om jag ska vara säker på att undvika att upprepa samma sak...för det här har hänt om och om igen nu. Så borde jag inte släppa det här, det som hänt. Jag borde inte förtränga det. Jag borde ta det med mig som en lärdom, fatta att jag är kapabel att göra samma sak igen.

Men jag behöver också lära mig att öppna mig, prata med folk, på riktigt. Inte vara sluten och egocentrisk. Jag vill flytta mitt fokus från mig själv, till min omgivning. Sluta upp med att hålla på mig själv och låta alla tankar kretsa kring det. Jag missar för mycket. Folk som jag vill ha i mitt liv måste få veta vad jag tänker och känner, annars får ingen någonsin någon chans. Hur ska jag börja?