orpon

Häromdagen pratade jag med en vän över msn. Hon bad mig utföra en division. Jag slog den visserligen på miniräknaren, men förklarade hur man kunde göra för hand. Hon sa att hon inte förstod nå'nting. Jag sa att det var mellanstadienivå, men att det inte var något ovanligt med att man inte kunde dessa saker idag. Jag sa att hon var representativ och hon tog väldigt illa upp. Jag är ledsen för det, men jag ska försöka förklara vad jag menar här.

För det första var det dumt att gå på henne på det sättet. Det vill jag be om ursäkt för. Det är inte konstigt att man glömmer när man är vuxen och har gått ut skolan och inte arbetar med det. Det är nog på samma sätt med geografi och historia. En annan sak med språk eftersom det är något alla använder dagligen även utanför yrket.

Det är så fall värre att så många har svårt för matematik under skolgången. En del av dem bara för det inte är deras grej så att säga. Men jag vill inte tro att det gäller alla. Jag tycker det verkar som att matematik anses som något som är, ska och bör vara svårt, kryptiskt, bara för de intelligenta. Och det verkar inte bara vara elever som tycker så. Många mattelärare verkar tycka samma sak - att det ska vara svårt. Vill man verka förmer för att man kan matematik eller vad är det frågan om? Jag har själv inte haft någon så'n lärare i grundskolan och gymnasiet (dock på universitetet) och det är jag tacksam för. Man kan snarare säga att mina mattelärare inspirerat mig och fått mig dit jag är nu.

Dessutom, för många lärare på låg- och mellanstadiet och kanske till viss del högstadiet, är matematiken ett nödvändigt ont som ska läras ut. Man är oengagerad och ointresserad. Jag tror att det kan vara en del i problemet. Alla behöver inte tycka att matematik är roligt, men jag tycker alla borde få en chans att bli intresserade, för det behövs!

Om man inte arbetar med något som involverar beräkningar så är det inte så noga...då. Det värsta är att de elever som gått ut naturlinjen på gymnasiet och söker sig vidare till ingenjörslinjer på universitet och högskolor inte är särskilt duktiga på matematik, vad betygen än visar. Kraven sänks hela tiden, både på gymnasie och högre upp. Till exempel tittade jag igenom en gammal tenta från mitten av 80-talet när jag gick på universitetet (2001-2006). Jag kan lugnt säga att det var en annan nivå då.

Nu kan jag säkert upplevas som elitistisk här. Att jag precis som en del mattelärare anser att ingenjörslinjen endast är till för de exeptionellt skarpa hjärnorna. Men om man nu är intresserad och tycker matematik är roligt så ser man det inte på det sättet. Det är ett intresse, något man är duktig på, precis som med allt annat. Musik, litteratur, konst, teater, hemslöjd, journalistik...

Varför är det då så viktigt att kunna sin matematik (förutsatt att man jobbar med det)? Jo, för det man inte har i huvudet får man ha i benen kan man säga. Om man inom industrin utför noggranna beräkningar innan man sätter igång tillverkningen, spar man väldigt mycket arbete, energi och resurser. Kan ta det företag jag är konsult på som exempel. Här ska det gå snabbt att fixa till saker och ting. Om det har kommit fram att bom (en arm som håller en borr) lätt viker sig och går sönder så löser man det med att göra bomen tjockare. Man orkar (eller kan) inte räkna på det. De få som kan protesterar lite lätt. Effektiv teknik är väl otroligt viktig om man vill nå alla miljökrav man satt upp. För konsumtionen kommer sannolikt inte minska (se nästa inlägg).

Som sagt kan inte alla tycka att matematik är roligt, men intresset föds ofta i relativt tidig ålder och jag tycker då att alla ska få chans upptäcka det och att matematiken inte bör anses som något de flesta inte klarar av.

/ Olle