Till dig utan namn
Ibland vidrör min tanke och det svider till
Men vad som bränner är svårt att förstå för allt jag känner bär hennes ansikte
Sanningen inombords vill ej bli tydlig på näthinnan
Men jag känner kanske igen dig, jag har upplevt dig förut
Du bär bara olika masker, är belyst på olika sätt
Du kan vara en solnedgång över klippor och skär eller en mörk gränd i höstregnet
Är det du återigen som hånler mot mig bakom dina vackra fasader?
Jag är glad att du gömmer dig för jag vill inte se ditt fula anlete
Ändå är du min vän för du är den enda som finns kvar när alla andra gått
Jag blir aldrig kvitt dig jag vet
För innanför skalet är det bara du och jag
Min passion
Att leva i det förgångna
Älta och vältra sig i bitterljuva minnen
Minnen förstärkta men förvridna av bilder, dofter och musik
Att lägga tillrätta och förvara
Sprida ett blekt, romantiserande solsken över
Ett koncept, ett kapitel
Något som nästan har hänt, som man förmodligen känt
Linda in för att kunna greppa
Och ändå förstår jag aldrig någonting
