Vafan!
En del verkar tro att jämställdhet (lite krasst) går ut på att tjejer ska leka med bilar, gå i blåställ och göra värnplikten, att killar ska leka med dockor och jobba på dagis. Och så försöker man kvotera in folk så att det ska blir mer utjämnad könsfördelning. Tänk på att vi har haft våra könsroller i hundratals år. Inte helt lätt, varken för tjejer eller killar, att bara vända på klacken. En kvinna vill väl känna sig som en kvinna eller? Det tar nog ett tag innan hon känner sig kvinnlig i ett blåställ. Är det inte det viktiga att man till att börja med ger alla samma förutsättningar, lika lön för lika arbete och behandlar alla med respekt oavsett kön, etnicitet eller annat. Trodde det var det det gick ut på. Men en del verkar vilja förenkla det hela genom att helt enkelt göra könen likadana. Skumt...
...tycker Ollonet
Hmm
Alla är miljömedvetna
Och det är väl bra! För om man inte är medveten om ett problem så kan man ju heller inte göra något åt det.
Det tas hela tiden fram nya "energisnåla" lösningar (jag sätter energisnåla inom citationstecken av en anledning). Mijöbilar, ekologiska livsmedel, grön elektricitet, energisnåla lampor osv. Men jag tycker alltid jag hör att det finns en hake med vad det nu är för genialisk idé. Exempelvis så kräver bilar som går på bränslet E85 att ganska stora ytor odlas upp för produktion av detta. Alla kan inte ha en såda bil för då skulle vi inte ha annat än majsfält i världen. Alla kan inte ha vindkraft för då skulle det stå vindkraftverk varannan kvadrater bland majssjälkarna. Om om alla kor och höns fick gå fria skulle vi nog vara tvungen att ha dem bland oss i stan.
Själva problemet tycker jag är att det behövs så mycket av allting. Och väldigt få politiker (särskilt vår sittande regering) verkar ha åsikten att man borde minska sin energiförbrukning genom att helt enkelt konsumera mindre. Här är det känsligt - för hela det marknadsekonomiska systemet går ut på att konsumtionen hela tiden ökar. Vad är det för ett jävla system egentligen?? Som systemtekniker har jag fått lära mig att ett system inte bör ha några instabiliteter inbyggt, d.v.s värden som ökar obegränsat. Men det gäller då sannerligen inte i affärsvärlden! Det blir en paradox här som inte verkar vilja lösa sig.
Jag förstår själv inte hur man ska kunna uppnå långsiktiga miljökrav om man inte begränsar konsumtionen. Det räcker ta mig tusan inte med energisnål teknik. Vissa har verkar ha en grav övertro på teknologin. Men det säger ju sig självt att om konsumtionen ökar (och det kommer den i alla fall att göra eftersom vi blir fler människor varje dag) till oändligheten så kommer ju inte energin att räcka till oavsett hur bra tekniken är.
Det bästa skulle vara om alla bara slutade jobba, ställde av bilen och bara bodde i stora kollektiv, spelade tärning och åt baljväxter. Några år i alla fall så att jorden hann återhämta sig. Här är jag ju själv i ett dilemma eftersom jag arbetar i en stor industri som tar fram maskiner för mineralutvinning, vilket nästan kan sägas är själva grunden till allt kapital (som man kan räkna i guld).
Nej, sänk arbetstiderna och producera mindre så spar vi på både folks hälsa och på jordens resurser. Amen.
Om matematik
För det första var det dumt att gå på henne på det sättet. Det vill jag be om ursäkt för. Det är inte konstigt att man glömmer när man är vuxen och har gått ut skolan och inte arbetar med det. Det är nog på samma sätt med geografi och historia. En annan sak med språk eftersom det är något alla använder dagligen även utanför yrket.
Det är så fall värre att så många har svårt för matematik under skolgången. En del av dem bara för det inte är deras grej så att säga. Men jag vill inte tro att det gäller alla. Jag tycker det verkar som att matematik anses som något som är, ska och bör vara svårt, kryptiskt, bara för de intelligenta. Och det verkar inte bara vara elever som tycker så. Många mattelärare verkar tycka samma sak - att det ska vara svårt. Vill man verka förmer för att man kan matematik eller vad är det frågan om? Jag har själv inte haft någon så'n lärare i grundskolan och gymnasiet (dock på universitetet) och det är jag tacksam för. Man kan snarare säga att mina mattelärare inspirerat mig och fått mig dit jag är nu.
Dessutom, för många lärare på låg- och mellanstadiet och kanske till viss del högstadiet, är matematiken ett nödvändigt ont som ska läras ut. Man är oengagerad och ointresserad. Jag tror att det kan vara en del i problemet. Alla behöver inte tycka att matematik är roligt, men jag tycker alla borde få en chans att bli intresserade, för det behövs!
Om man inte arbetar med något som involverar beräkningar så är det inte så noga...då. Det värsta är att de elever som gått ut naturlinjen på gymnasiet och söker sig vidare till ingenjörslinjer på universitet och högskolor inte är särskilt duktiga på matematik, vad betygen än visar. Kraven sänks hela tiden, både på gymnasie och högre upp. Till exempel tittade jag igenom en gammal tenta från mitten av 80-talet när jag gick på universitetet (2001-2006). Jag kan lugnt säga att det var en annan nivå då.
Nu kan jag säkert upplevas som elitistisk här. Att jag precis som en del mattelärare anser att ingenjörslinjen endast är till för de exeptionellt skarpa hjärnorna. Men om man nu är intresserad och tycker matematik är roligt så ser man det inte på det sättet. Det är ett intresse, något man är duktig på, precis som med allt annat. Musik, litteratur, konst, teater, hemslöjd, journalistik...
Varför är det då så viktigt att kunna sin matematik (förutsatt att man jobbar med det)? Jo, för det man inte har i huvudet får man ha i benen kan man säga. Om man inom industrin utför noggranna beräkningar innan man sätter igång tillverkningen, spar man väldigt mycket arbete, energi och resurser. Kan ta det företag jag är konsult på som exempel. Här ska det gå snabbt att fixa till saker och ting. Om det har kommit fram att bom (en arm som håller en borr) lätt viker sig och går sönder så löser man det med att göra bomen tjockare. Man orkar (eller kan) inte räkna på det. De få som kan protesterar lite lätt. Effektiv teknik är väl otroligt viktig om man vill nå alla miljökrav man satt upp. För konsumtionen kommer sannolikt inte minska (se nästa inlägg).
Som sagt kan inte alla tycka att matematik är roligt, men intresset föds ofta i relativt tidig ålder och jag tycker då att alla ska få chans upptäcka det och att matematiken inte bör anses som något de flesta inte klarar av.
/ Olle
Jag jag jag...
...och så vidare. Nu börjar det bli mörkt ute på kvällarna och återigen ska man in i höstdunklet som lägger sig som en slöja över tillvaron. Till en början är det stillsamt, vackert och fridfullt, går över i mysigt men lite vemodigt, fortsätter till grått, kyligt, instängt, trött, suger den sista energin man normalt har på eftermiddagen ur en. Det är också nu i-landsproblemen börjar tillta - tankar, depressioner. På andra platser och tider har man fullt upp med att klara vardagen. Här i väster, i modern tid, där vår livsstil i många fall innebär att man bor ensam och med alla behov tillgodosedda, är risken överhängande att man börjar fundera på djupare saker. Vissa sysselsätter sig med att försöka "finna sig själv", vilket anses vara positivt. Andra kanske finner tillvaron meningslös och hamnar i psykisk ohälsa. Tankar, tankar, tankar som mal och de flesta handlar om en sak - sig själv. Är det verkligen nyttigt att ha så mycket tid att fundera kring en och samma person? Kan det vara så att när vardagens problem inte längre är av praktisk karaktär så blir också sjukdomar av den mentala typen mer vanliga? Det är naturligtvis pyskiskt knäckande att känna att man inte klarar av att tillfredsställa sina basala behov, men givet att hårt arbete ger det man behöver för att överleva - vore det kanske ett bättre sätt att leva?
Nu vet jag inte om det var det här jag hade tänkt skriva om från början. Jag tyckte jag hade en bra slutpäng men den tycks ha försvunnit. Något med indivudualism på gott och ont. Nåja.
/ Olle
